Sida 18
Ljusets fest
som rörde konung Karl Johan väckte Stockholms borgares synnerliga deltagande.
»Ja», fortfor kunglig sektern med högtidligt eftertryck, »ett mordförsök, som...»
»Ett mordförsök!» skrek hela sällskapet.
»Herre gud, skulle någon vara nog ogudaktig och vilja ta lifvet af den rare kungen!»
Det ropade klädståndsfrun och öfverskärarfrun på en gång.
»Jo, vi lefva i förskräckliga tider», tilläde svarfvarefrun. »Aldrig har man hört så många ohyggligheter som i år.»
»Ett mordförsök, säger jag», återtog kunglig sektern ännu högtidligare, »mot hans majestät själf i förgår afton, då kungen passerade Fittja gästgifvaregård. Herrskapet måste ursäkta, att jag ej kan yttra något vidare. Jag tjenar själf kronan.»
Bestörtningen var allmän.
»Men borgerskapets kavalleri var ju hans majestät till mötes?» anmärkte värden. »Hur är det, bror Sjömark, är inte du kavallerist?»
»Sällan», svarade den tillfrågade, »ser man svarfvare till häst, om det inte skulle vara på en af våra egna gunghästar. Nej, tack du! Borgerskapets kavalleri utgöres af slagtare och bryggare, som själfva ha hästar, och af lärftskrämare och sådant där förnämt folk. Vi få hålla oss till infanteriet.»
»Borgerskapets kavalleri var visst ute, men det kom ej så långt som till Fittja. En sqvadron red
Källa: Project Runeberg ·