Sida 126
Fredmans Epistlar
parodi; ja hela den komiskt ideala verld, som Fredman skildrar, kan sägas vara en parodi på den verkliga. Vid sidan om denna allmänna parodi står dock en parodi i mera inskränkt mening eller bibelparodien, som likväl blott ställvis framträder.
Titeln ”Fredmans Epistlar” är vald i parodisk syftning; så uppfattades den också af skaldens samtid. Car-lén meddelar en uppsats af krigsrådet Westee, hvaruti sa-ges, att ”titeln Fredmans Epistlar är en tydlig parodi på namnet Pauli Epistlar.” Man påträffar dessutom i Epistlarna namn, hvilka parodiera namn, som i Nya Testamentet förekomma, äfvensom det svenska bibelspråkets ordformer derstädes någon gång begagnas i komisk afsigt. I Sångerna och i Fredmans Testamente möta oss poetiska trayestier af flera bland Gamla Testamentets berättelser.
Denna bibelparodi stöter mången i våra dagar, och det lärer väl icke heller gerna falla någon in att försvara en sådan behandling af den Heliga Skrift såsom värd att taga till efterföljd. Men både ur poetisk och historisk synpunkt kan en förklaring derå gifvas, hvilken åtminstone torde kunna ådagalägga, att man icke för bibelparodiens skull' eger rätt att uttala ett anatema öfver Bellmans poesi.
Det gifves tvenne hufvudformer af parodi. Den ena vänder sig i fiendtlig afsigt mot det parodierade föremålet och åsyftar att ådraga det förakt genom att göra det löjligt. Den andra, leker oskyldigt med sitt föremål, och utan att hysa några biafsigter, vill den icke göra föremålet, utan endast sin egen framställning, rolig. Af den sistnämnda arten är Bellmans bibelparodi; och Atterbom har fullkomligt rätt, när han, jemförande den med Voltaires och Parnys, säger om dessa, att deras qvickhet är ej mindre prosaisk än religionsfiendtlig och hädisk, hvaremot den Bellmanska bibelparodien har karakteren af en ”barnsligt yrglad leklust, som tveklöst tager sina ämnen hvar
Källa: Project Runeberg ·