Sida 161
Fredmans Epistlar
gas med hänryckning af Fredman; men mest af allt prisas dock hennes ”ögons glans, så dyr och äkta” (ep. 28), dessa ögon, som med sin klarhet, styrka och färg trotsa döden (ep. 7), och om hvilka det (ep. 36) heter:
”Såg hon upp, förtjustes allt,
Och blunda hon med öga,
Rördes blodet varmt och kallt Med suckar till det höga.”
Ja hon är
”den rätta Venus » Från Olympen kastad ner.” (Ep. 70).
Men intet under himlen är fullkomligt och så icke heller Ulla Winfylad. Det synes nemligen som om hennes hållning lemrfat något öfrigt att önska. Vid mer än ett tillfälle får hon höra uppmaningen: ”Rak i lifvet Ulla!” och ' vid danslektionen för Mollberg gälla lärarens anmärkningar hufvudsakligast ställningen:
”Håll in magen, stygga!
Skänk ditt bröst, så hvitt som dagen,
Mera fritt behag!”
Detta oaktadt vinner Ulla hjertan äfven genom sin dans. Dock denna talang delar hon med flera; men som sångerska står hon ensam bland systrarna.
”Maken tunga *
Till att sjunga,
Och en röst, så skär och klar,
Och så böjlig Finns omöjlig:
Det sad’ krögarfar.”
Vid konserten på ”Tre Byttor” sjöng hon ett par utaf ”Filt-zens duetter,” och vid slutet af en aria, som hon utförde, störtade sig Bergström hänryckt i hennes armar. Äfven-ledes tyckes Ulla egt förmågan att kläda sig med mera smak än de andra; ofta beskrifves hennes kostym, ständigt vexlande och ständigt smakfull; det enda plagg, som jemt återkommer, är saloppen, ”den ljusblå saloppen, med pontac öfverslagen.” Ulla kallas i förteckningen en Bac-chi prestinna, men hon är ännu mera en Fröjas. Väl tycker hon om att taga sig ett ^is fln maglikör, men som
11
Källa: Project Runeberg ·