Bellman och Fredmans epistlar. En studie

öfverlastad skildras hon aldrig. Mera nitisk tyckes hon deremot vara i Fröjas tjenst. ”Hvarje dag så står du brud!” sjunger Fredman; och oaktadt hennes förhållande till Norström — ett förhållande, om hvars rätta natur man lemnas i ovisshet *) — öppnar hon sin famn för både Fredman, Movitz och Mollberg. Med rätta heter det derföre:

”Dog du min Ulla

Tårefulla,

Stod då all vår slägt.”

Ulla behandlas gemenligen ined en viss aktning, hon har sin point d’honneur och tål icke höra hvad som helst; då Fredman vid öfverfarten till Djurgården tillåter sig att något groft skämta, finner han sig af Ullas miner tvungen att ursäkta sig: ”Ulla Winblad, ingen skymf, min nymf (ep. 25 v. 5, jfr ep. 48 v. 13). Värre råkade den ut, som på Gröna Lund kom att kalla henne ”Jungfru Ulla.” Med rätta upplågade då mamsellens vrede och hon utbröt: ”Hut trafvarlapp! Sök dina jungfrur på gatan.” Ty Ulla kan lätt bli ond, hon är till och med mycket häftig, hvil-ket synes af ep. 69, då Mollberg väl länge konstrade, innan han hörjade danslektionen.

Men äfven Ulla kan icke undgå att träffas af lifvets vedervärdigheter; äfven i den himmel, der hon dväljes, nå henne bekymren. Så befinner hon sig en gång (ep. 43) uti en situation, särdeles obehaglig för en qvinna med

’) I personalförteckningen säges om Norström, att han är ”förmäld med Ulla.” Den verkliga Ulla blef också gift med Norström; men svårligen lär väl någon föreställa sig diktens Ulla som en Fru Norström. Norström hör till de i personalförteckningen upptagna figurer, hvilka förekomma i epistlarna mycket mera sällan, än åtskilliga andra, hvilka i den icke upptagas. Endast en enda gång uppträder Norström och då i Ullas sällskap; det är vid hemfärden från Hissingen (ep. 48). I 7 versen, der han och Ulla vexla kärliga blickar, kallas han ”fästman;” men i sista versen delar han den äktenskapliga bädden med Movitz, och det säges, att ”Frun hör ju till oss alla.” Norströms figur och hans giftermål med Ulla äro reminiscenser från verkligheten, som Bellman upptagit i dikten, men genast låtit falla och icke begagnat sig af. Ulla, före hennes giftermål med Norström, är den Bellmajpka Ulla.