Tillbaka Read Runeberg

Bellman och Fredmans epistlar. En studie

Originalsida 171
Originalsida 171
Originalsida 170
Originalsida 171
170–171

Sida 171

III. Kommentarier

Denna afdelning är en ^upplysande bilaga till den före gående. Ieke utan tvekan har förf. nyttjat benämningen "kommentarier;” han känner allt för väl de anspråk, dem man på sådana eger rätt att ställa. Hvad särskildt angår Bellman, så möter en egendomlig svårighet, ty då i hans dikter ord och musik äro så innerligt sammansmälta, åligger det kommentatorn, att vid hvarje epistel för denna förening ända in i enskildheter redogöra. Men dertill fordras en grad af musikalisk bildning, som förf. icke eger, och han har derföre sett sig nödsakad att i detta hänseende inskränka sig till några få, allmänna antydningar. Väl var det ofta först med ledning af musiken han lyckades tränga till det, som för honom framställde sig som diktens kärna; men lik den, som föres till ett mål med förbundna ögon, kan han icke redogöra för vägen han tillryggalagt, endast för hvad han fann vid framkomsten.

Bellmanssångernas popularitet i våra dagar beror till stor del på musiken. Man hör dem ofta sjungas, men sällan får man höra mer än en eller två versar af hvarje sång, och helst sjungas de i qvartett: bådadera bevis för att poesien betraktas som något underordnadt. Måhända skall man tycka att kommentatorn gör sig skyldig till en motsatt ensidighet. Låt vara att så är; men han gör det dock med fullt erkännande af musikens stora betydelse för uppfattningen af dikten. För upplysningar om lokaler, sedvanor, klädedrägter, instrumenter och vapen hänvisas engång för alla till noterna i Carlénska Bellmans-

Källa: Project Runeberg ·