Bellman och Fredmans epistlar. En studie

alltjemt i stycket-begagnade: ”Käre bröder, så låtom oss supa i frid i denna här verldenes ondsko och strid,” ”fly allan förargelse,” ”stå qvar i vingården,” ”gå då ödmjukt till flaskan, inbördes gutår,” ”drick, min Theophile, strupen är djup” m. fl. Slutligen är sjelfva den lära, som bildar epistlens innehåll, omisskänneligen parodisk. Brän vins-apostlen Fredman uppmanar de trogna att i denna ondskefulla och oroliga verld arbeta i sitt kall och obekymrade om allt annat supa i frid. Ölepheserna och Gutårin-terna framställas i rusets alla stadier som vördnadsvärda mönster. Liksom dessa böra bröderna, utan alla betänkligheter, sköta sina stop; Bacchus i sin nåd uppväcker (lagligen nya apostlar, hvilka med både lära och lefverne förkunna hans lag. Så må då de trogna begagna hans nådemedel och gå ödmjukt till flaskan samt arbeta i hans vingård; de böra erinra sig att strupen är djup och icke befara att förrådet skall tryta, ty i Damasco ligger en slup med flaskor och kantiner. Då här tillägges, att slupen äfven är befraktad med ”damaskor,” så är detta möjligen endast tillkommet för rimmets skull, ty Bellman griper stundom för detta ändamål ett ord utom sammanhanget, men icke alltid af rimnöd, utan oftast snarare af rimöfverdåd. Här har namnlikheten med Damascus gifvit anledning till valet: en slup i Damascus måste, synes det, icke sakna damaskor i sin last.

Vi medgifva villigt, att det är föga tilltalande det sätt, hvarpå Bellman här gått bibeltexten på lifvet, samt att det i sjelfva verket kan sägas, att han icke ens skonat innehållet; dock få vi erinra om hvad vi till förklarande af denna parodi redan (sid. 126—8) anfört. Det är dessutom icke här ett allvarligt menadt hån öfver biblen. Epistlen är icke skrifven i religionsfiendtligt, utan i komiskt syfte, med andra ord, skalden vill icke göra sig rolig öfver biblen, han vill endast göra sin dikt rolig. Han har försökt att på en hel såtig tillämpa den tanke, som låg till grund för valet af titel till samtliga dessa sånger; och då han