Sida 176
Fredmans Epistel n:o 5
velat låta sin Fredman engång framställa en äkta Bacchi dyrkares trosbekännelse, har han genom den begagnade formen sökt skärpa den ironi, som ligger till grund för hela den bacchanaliska verldsuppfattningen.
Det gifves dock äfven epistlar, uti hvilka den Bacchi-ska lycksalighetsläran utvecklas utan all speciel parodisk syftning. Fredman uppträder der som den i Bacchuskul-ten grånade vise, hvilken för sina lärjungar framlägger sin rika erfarenhet af lifvet. En sådan är j
Fredmans Epistel n:o 63.
”Fader Bergström, stäm opp och klinga.”
Det är synnerligast uti epistlar af denna art, som man kan finna likhet emellan Anakreon och Bellman, och företrädesvis uti dem, der stämningen såsom här är en mera lugn och yttrar sig i en välbehaglig njutning af det närvarandes fröjd och gamman. Musiken rör sig väl i en liflig menuettakt, men har dock en viss behaglig enformighet i melodien; dess vågor gå i lätta krusningar och så äfven känslans. Epistlens öfverskrift säger blott att den är ”diktad midt i veckan,” ett uttryck, som är betecknande för hela den Fredmanska verldsuppfattningen. Fredman trifs bäst ”midt i veckan,” han står på ögonblickets spets, glömsk af hvad som varit, obekymrad om hvad som stundar.
Sällskapet är samladt i Fader Bergströms ”glada hus.” Mor Maja primmar vid skänken och Bergström sjelf gör tjenst på engång som krogvärd och musikant. Fredman vaggar sig uti en ljuf känsla af sällhet och tillfredsställelse och uppmanar derföre bröderna att vara glada och njuta af lifvets behag. Fader Bergström skall spela, alla dansat och svinga om, de små mamsellerna skola trakteras
Källa: Project Runeberg ·