Sida 177
Fredmans Epistel n:o 5
med ”vin och sviskon och karameller,” Mor Maja utminutera pimpinellan i glas och krus, ty
”Vi ä* vana att jemt traktera,
Och ined glaset i hand orera.
Fader Bergström! nu qvintilera Under sus och dus.”
Det är vid ögonblickets fröjd man skall hålla fast, endast derigenom höjer man sig öfver ödets vexlingar: flickan i den rosenröda koftan och kjolen, som nu dansar sig varm med baroner, sockrar på vofflor och dricker nektar, hon gick i Qol med sin messingspolett och sålde citroner ur korg. Det är en att taga exempel af: en illustration till texten. Allt manar ju till lust och fröjd, inne som ute: nyckelharpan stimmar, snedmynt står Mor Maja vid disken, i det glimmande månskenet ser man kjolar och hvita klackar skymta på Djurgård sbackarna. Hvarföre då hafva tanke för annat än det närvarande, hvarföre bråka med omsorgen om det kommande? Det kommande ligger så långt, så oändligen långt borta med sin oro, sina bekymmer. Nej, lefva ”midt i veckan,” det är höjden af lefnads-vishet.
”Långt till Måndan, J raska bröder!
Likså långt som från Norr till Söder:
Morgondagen blott oro föder,
Hela året ut” *).
Som dygnets gladaste stund anbefaller han just den, i hvilken bröderna för tillfället befinna sig: i nattens sköte, under aftonstjernans klara brand skola de stämma möte vid pokalen. Men vinet bör icke skiljas från kärleken: ”Res Cupidos altar, der du spör,
Bacchi källarsvala Drufvans ångor strör.”
I hela denna framställning är det idylliska sammansmält med det bacchanaliskt-didaktiska, och skönhetskänslan breder sig lugnande öfver det af stundens njutning eljest lätt öfversvallande sinnet. Förbises bör heller icke, att upp-
*) Jfr. Anakreon, ofvan sid. 69.
12
Källa: Project Runeberg ·