Sida 178
Fredmans Epistel n:o 5
maningen till att glömma de i framtidens mörker höljda bekymren, just om dem erinrar; och denna erinran lägger sig som en fin skuggning öfver glädjen, utan att fördystra den.
Men klart är, att från denna ståndpunkt måste Fred* man medlidsamt se ned på de narrar, som antingen af oförmåga icke kunna eller af verldsliga omsorger icke vilja höja sig till denna ljusa uppfattning af lifvet och icke uti vin, kärlek och musik se dettas högsta skatter; derföre heter det:
”Lät den dumme i oket tråka,
Och den sluge sin hjerna bråka!
Vin och flickor och Fredmans stråka Natten ljuflig gör.”
Det är sålunda samma grundsats, som den glade lefnads-filosofen framställer i 2 epistlen med orden:
”Supa, dricka Och ha’ sin flicka,
Är hvad Sancte Fredman lär,” och hvilken i 59 epistlen har denna lydelse:
”Sjungom, bröder, sjung min visa:
Kärlek skall mitt hjerta spisa:
Verldsbekymret till en lisa,
Ja till en lisa,
Sjungom, systrar, nu med brödren: gör som jag Och drick båd* natt och dag.”
En jemförelse med denna sistnämnda epistel visar tydligen," att den här ifrågavarande har den mera lugna karakter, som vi ofvan tilläde den. I den 59 epistlen är tonen mera trotsig, glädjen bjuder djerft verldsbekyraren spetsen; här åter är glädjen parad med en viss godmodighet, det är här icke frågan om att se bekymret i ögat, utan tvertom att sluta ögat till och drömma sig lycklig och glad.
Carlén meddelar i en not en tredje vers, som ursprungligen lär hafva tillhört detta stycke. Hvem det nu än är, som strukit den, vare sig Bellman sjelf eller Kellgren, så må man för det hålla honom räkning; ty ined
Källa: Project Runeberg ·