Sida 181
Fredmans Epistel n:o 5
utbreder sig öfver hela skapelsen, och först efter en öfver-blick af denna, vänder den åter till det närmaste, som nu strålar i ett så mycket klarare ljus. Musiken andas lif och lust; men tonerna bryta icke hejdlöst fram, de liksom lägga band på sig sjelfva, och, om än orden dertill inbjuda, öfverskrida de icke den gräns, der ysterheten vidtager. Den ordnande skönheten utsträcker mot dem sin herrskarspira, och som oceanens vågor böja de villigt sina halsar. Det är detta, som gör, att inan uti den eljest så lifliga musiken tycker sig förnimma en undertryckt ton af svårmod; men detta svårmod är af samma art, som det, hvilket man trott sig finna utbredt öfver antikens guda-gestalter. Ty i hela denna epistel är grundstämningen, såsom den uppeubarar sig i musiken och till en del äfven i orden, icke uppsprungen ensamt ur vinets och kärlekens hänryckning, utan lika mycket ur ett lefvande skönhets-sinne, nog kraftigt att i allt, som möter blicken, upptäcka den stråle, som, hur många irrvägar den än tagit, dock ytterst utgår från den eviga skönheten. Detta visar sig tydligt uti första versen, och i den belysning, som derifrån utströmmar öfver dikten, bör denna betraktas.
När den sprittande dansmusiken tonar, när Fredman ser spelman och hör valdthornen skråla, får genast allt för honom en gladare färg; alla dissonanser upplösas, allt stötande, allt vidrigt, allt glädjestörande försvinner. Han finner, att verlden är ej så ful, som vi i vår ängslan af-måla oss henne, allt leker för hans håg, skönheten strålar emot honom ur hvarje öga; lifvets nöd och försakelser äro icke till för honom, det finnes ju nog af det, som gör' det gladt: dryckesvaror till öfverflöd, fioler på hvar krog.
1 denna stämning låter han sitt glädjedruckna öga sväfva öfver sin omgifning och allt skimrar för honom i en leende belysning: ända från de holländska piporna, regarns-perukerna, ryssarna, som svära, och jungfrurna, som skrika, ända till den rike båtsmannen, som kommit från Dublin med tjära, och han i de långa byxorna, som fick så dug-
Källa: Project Runeberg ·