Sida 180
Fredmans Epistel n:o 5
en naiv njutning af lifvets goda; och dock, huru mycken olikhet midt i likheten, huru skiftningsrikt vet icke skalden att låta den ena och samma grundtonen vexla!
I n:o 8 herrskar en nästan ursinnig yra; den hajbe-mäktigat sig hela sällskapet och utjemnat alla olikheter: ”ingen gemen, här är bara korpraler.” Fredman ger sig knappast tid att mönstra de dansande eller att som vanligt aktgifva på förekommande löjliga situationer; i ”fullt flygande” går dansen och rycker alla med sig. Målande för stämningen är sista versen med dess liksom* från skyarna nedfallande slutrim:
^ ?1Ut genom fönstret och hoppa tillbaka,
Nu flaskorna skaka,
Och safterna smaka,
Och piska din maka,
Och håll nu din trut!”
Mindre stormande är dansen i n:o 9, om den än mot slutet tager till i liflighet; här kan dock Fredman i mera maklighet göra sina iakttagelser öfver både dans och musik, och tonen är derföre mera beskrifvande. Glädjen har i denna epistel mera karakteren af en hjertinnerlig belåtenhet, ett potentieradt välbefinnande. Epistlen n:o 10, den ena af de två epistlar, som har omqväde, påminner derigenom mera om den egentliga dryckesvisan, och liksom denna är den mera reflekterande än någon af de trenne andra. Fredman utvecklar sin lefnadsfilosofi, hvars resultat är uttaladt i omqvädet: ”Glöm allt lifsbesvär;" men medlen för målets vinnande framställer han i åskådlig form, i det han sjelf dansar med nymfen vid kärleksgudinnans thron och hyllar flaskan som sin klenod. Melodien med sin lugna, nästan vemodiga ton bidrager att dämpa dityrambens liflighet.
I den epistel åter, som utgör föremålet för denna undersökning, tager glädjen en helt ny form. Utan att förlora i styrka, får den en rikare resonnansbotten. Den håller sig icke endast inom danssalens fyra väggar, den
Källa: Project Runeberg ·