Sida 50
1. Humorn och Svenska Folklynnet
hvars skaldeära skulle engång fördunkla så väl hans egen som alla föregående svenska skalders, liksom han äfven af efterverlden står inom sin sfer oupphunnen.
Innan vi öfvergå till Bellman, må vi i korthet sammanfatta hvad vi vunnit genom den föregående undersökningen. I grunden återfinna vi här samma hufvuddrag, som vi påträffade vid undersökningen af humorn i folklynnet och i folkpoesien. Huru olika sinsemellan de skärskådade diktarpersonligheterna än voro, stämde de dock öfverens uti en upphöjd och frimodig blick öfver lifvet, hvars fröjder de visste att utan öfverskattning värdera, under det de leende kunde se ned på smärtan och nöden, om än, såsom med Lucidor var förhållandet, detta endast skedde under ljusa mellanstunder. Denna stämning, som ofta på ett käckt och bekymmerslöst sätt yttrade sig, hvi-lade på en allvarlig, af förgänglighetskänslan bestämd grund; hos Birgitta var denna af uteslutande religiös art, men hos de öfriga yttrade den sig endast då som religiositet, när den, görande sig lös från skämtet, löjet och oförsagd-Heten, uppträdde i motsats till dem.
Källa: Project Runeberg ·