Sida 5
1. Inledning
där endast småningom stelnade afsätta sig. Skriftspråket är till sin natur alltid mer eller mindre konservativt. De omogna nyheter, som talspråket till en viss grad åtminstone redan fördrager, blifva därför af skriftspråket nödtvunget antagna först då, när allmänna meningen blifvit så stark, att allt motstånd är hopplöst och tiden för reformen således är mogen.
Då vi studera ett språks historia, d. v. s. dess forna lif, och måste vända oss till den döda bokstafven i stället för det en gång lefvande ljudet, måste vi således alltid antaga, att de förändringar vi se framträda i skriften redan långt förut ha inträdt i talet. Härför hafva vi äfven faktiska bevis. Likasom nu äfven hos den mäst aktsamme författare stundom kan hända, att en nymodig — simpel — form insmyger sig i hans skrifter, likaså har detta händt i forna tider. Detta är för språkforskaren högst lärorikt. Dessa fel äro för honom mycket värdefulla, och han är ofta frestad att beklaga, att man ej felat oftare än hvad man gjort. Det är det ständigt föränderliga talspråkets forsande ström, som stundom genombryter skriftspråkets bindande istäcke.
För att taga ett exempel: vi måste ännu skrifva jag band — vi bundo, ehuru vi nästan alltid säga vi band. Redan i skrifter från medlet af 1300-talet e. Kr. finna vi dock någon gång sådana former som vi band. Redan då kunde sådana former åtminstone någon gång brukas i talet, ehuru de ännu — öfver 500 år senare — ej få användas i skriften. Detta exempel är visserligen nästan enastående, men ytterligheterna äro ofta de mäst lärorika.
Vi kunna därför åtminstone med stor sannolikhet antaga, att de förändringar, vi märka i skriften, i allmänhet inträdt i talet en 100 år tidigare. Då vi emellertid, som sagt, äro uteslutande hänvisade till litteraturspråket, om vi vilja skildra vårt modersmåls historia, måste vi ock rätta oss efter detta och efter detsamma datera språkets förändringar.
***
Det sades nyss att ett systerspråk till vårt modersmål var danska och att deras moderspråk var urnordiska. Vi
Källa: Project Runeberg ·