Sida 24
4. Den fornsvenska tiden
24 - MODERSMÅLET.
Vi lånade af lågtyskan t. ex. betala (= 1t. betalen), bevara (= 1t. bewaren) och gjorde sedan därefter af svenska ordet gråta äfven begråta. Vi lånade af lågtyskan afled- ningen -het t. ex. fromhet och gjorde därefter af svenska ordet stor äfven storhet. Vi lånade afledningarna -ska och -inna, och nu hafva vi efter dessa mönster sådana ord som öfverstinna, professorska för att ej tala om dylika ord som Anderssonskan, Lundströmskan. Af lågtyska ordet skomekere (= skogörare) bildade vi skomakare. På liknande sätt sadelmakare, vagnmakare 0. 8. V.
Redan i medlet af 1300-talet visa sig bildningar på -era, ursprungligen härstammande från latinet. Nu är denna afledning så lefvande i vår språkkänsla, att vi redan på förhand kunna veta, att när fonografen kommer i bruk, vi skola bilda ordet fonografera, likasom vi nyligen skapat lelefonera. Från latinet härstammar också den på denna tid inkomna afledningen -eri. Vi ha nu t. ex. bryggeri,
fiskeri, trolleri, till och med jobberi o. 8. V.
Dessutom infördes en mängd enskilda ord. Vi kunna blott anföra några. Så t. ex. klen (af It. klen), smaka (af 1t. smaken), slott (af 1t. slot), fin (af fr. fin) o. 8. v.
De främmande tungomål, som under detta tidevarf utöfvade något större inflytande på vårt modersmål, voro utom lågtyska äfven danska, franska och latin, men dessa språks invärkan var af vida ringare betydelse.
Innan vi lämna den fornsvenska tiden, vilja vi blott i sammanhang med det nu senast nämda anmärka, att samtidigt med att vi lånade ord från främmande språk, upphörde en mängd förut brukliga ord att användas. Så t. ex. blef det fsv.”) ordet bäver ersatt af smak, det fsv. sjuder af pung, det fsv. drotten af herre vw. f.
De ytterligare förändringar vårt språk sedan den tiden undergått, skola vi nu i korthet omnämna.
”) fav. = fornsvenska.
Källa: Project Runeberg ·