Sida 23
4. Den fornsvenska tiden
DEN FÖRNMAVENSKA TIDEN, 28
känela, helt naturligt då de blott äro spöken från en be- grafven värld. Att det forna till en viss grad skall gå igen i det nya är ockeå helt naturligt, ty lika litet, som några bestämda gränser kunna uppdragas mellan ett mo- derspråk och ett dotterspråk, lika litet eller till och med än mindre kunna några sådana uppdragas mellan perioderna inom ett och samma språk.
Främmande tungomåls inflytande på värt språk blef under denna tid långt större och djupare än under den föregående perioden. Ja, under intet tideskede har värt modersmål blifvit i så hög grad uppblandat med och om- bildat efter utländska tungomål som under detta.
Det främmande språk, som under detta tidevarf mäst invärkade på vårt modersmål, var låglyskan. Detta berodde af flera orsaker, Dels det geografiska läget, i det låg- tyskan var vårt närmaste grannspråk söder om Östersjön. Dels var lågtyskan i det hela så lika vårt eget språk, abt det ej så lätt märktes hvad man därifrån lånade. Dels och hufvudsakligast rönte vårt modersmål lågtysk påvärkan därigenom, att under denna tid de s. k. Hansesläderna — bland hvilka den nordtyska staden Lybeck var den mäklti- gaste — behärskade hela den nordiska handeln. "Pill deras stadsförbund hörde äfven de förnämsta handelstäderna i Norden på denna tid — Visby på Gotland och Bergen på Norges västkust, Det tyska inflytandet i vårt land var så stort, att ännu i senare hälften af 1400-talet hälften af borgerskapet i Stockholm bestod af tyskar. Det är då ej underligt, att värt modersmål under detta tidevarf blef i hög grad uppblandat med lågtyska ord och lågtyska ordformer. Och lätt förklarligt är det ock, att vi på grund häraf särskilt lånat våra flästa uttryck för handtvärk, han- del och industri från detta språk.
Vi kunna i denna lilla uppsats endast antyda hufvud- dragen af detta inflytande.
Under denna tid inkommo t. ex. förstafvelsen bhe-, afledningarna -hel, -inna, -ska, eri, -era Ta. m,. Och det ej blott så, alt vi lånade en mängd ord gå bildade, utan äfven så, att vi efter dessa mönster bildade en mängd till sin kärna inhemska ord — vi läto med andra ord dessa främ- mande utväxter inympas på och inväxa i vårt eget språks rotfasta stam.
Källa: Project Runeberg ·