Sida 22
4. Den fornsvenska tiden
29 MODRBAMÅLET,
lornig 0. 8 Vv.) och torn (på en kyrka o. 8 v.) blifva nu lika uttalade. Åfven &-ljudet börjar i de flästa fall öfver- å till d.
? An mer genomgripande är den förändring språket undergår i böjningen. Såväl språkligt som historiskt kan detta tidsskede sägas vara det nutida Sverges långsamma och smörtsamma förlossning. Ur den sönderbristande forn- svenskan framfödes nysvenskan. Därför är ock språket under denna tid så att säga stadt i ett ständigt upplösg- ningstillstånd, likasom den tidens store ville upplösa vårt land. De forna språkformerna upphöra allt mer, de nya arbeta sig allt mer fram samtidigt med att den i och med Engelbrekt vaknade nationalkänslan under Sturarna allt mer åter söker hopknyta vårt folk till ett.
Vi ha ofvan omnämt, att sådana nya former som vi band redan nu börja visa sig. Likaså börjar den gamla formskillnaden vinder — vind, klocka — klocko, spaker — spakan att upphöra och formerna vind, klocka, spak blifva allt mer de ensamt brukliga. Vi tillsätta nu alltid s för att uttrycka begreppsskillnaden mellan t. ex. gossen — gos- sens, vinden — vindens o. 8. v. TI fornsepråket hade vi utom denna ändelse -s äfven en mängd andra såsom -ar, -a,
b. ex. son — sonar, vindar — vinda, dotter — dottor, galan — galunnar 0. 8 v. Under denna tid blir det allt mer regel att alltid tillägga blott -s, och våra nu ensamt bruk- liga former sons, vindars, dotters, gatans 0. B, v. blifva allt vanligare. I sammanhang härmed anmärka vi, att vi ännu kunna få see i vårt nuvarande språk några fenennnjan
från den forna böjningen, men hvilka ock såeom liflögsa gengångare blott förekomma i vissa stelnade uttryckssätt. Vi kalla sådana döda aftryck af fornspråkets en gång lefvande böjning för arkaismer. Dylika äro t. ex. ällartal (i stället för ällstal), i ljusan låga (jämför ofvan formen spakan), menniskones son (människans son; jämför ofvan formen galunnar, som under denna tid ombildas till gatlones, innan den nya formen gatans hinner blifva enrådande). Vi kunna vidare tillägga t. ex. dagsens sanning, lifsens träd, ära vare Gud i höjdene, sig själfvom till straff och androm till varnagel, gå någon till handa, i godo och 4 ondo, till salu, i Bå mållo, en dugliger karl m. m.
. Vi känna lätt igen sådana arkaismer, ty de passa ej in i de böjningstyper, som vi ha lefvande i vår språk-
Källa: Project Runeberg ·