Sida 120
Minnen från Medeltiden
120 Sten med symboliska figurer i v. yttermuren. det ett muraremärke, eller emblemet, som tillhört det murare- skrå, som haft klosterbyggnaden om händer. En liten skog af popplar och lönnar öfverskuggar hvarje sommar de nakna murarna och gräsväxta grushögarna med sin lummiga grönska, och på den saftiga gräsmattan kring ruinerna frodas ännu några flyktingar ur den forna klosterträdgården, såsom Luktviol (Viola odorata), Körfvel (Myrrhis odorata), Vintergröna (Vinca minor), Myskmalva (Malva moschata) och Gultraf (Oenothera biennis). IX. RAMUNDEBODA. Tiveden framskymtar tidigt i fornsagorna. Dess obygder upptogo i äldsta tider hela landet mellan Vettern och Venern, och skola, enligt gamla sägner, hafva sträckt sig ifrån Mosås, nära Örebro, till Mo kyrka, söder om Mariestad. I konung Sverres Saga kallas Tiveden ”tolfmila-skogen”, och var så vild och ödslig, att då Sverre om våren 1177 drog deröfver, från
Källa: Project Runeberg ·