Nerikes gamla minnen, sådana de ännu qvarlefva i fornlemningar

121 Östergötland uppåt Ekesliärad i Vermland, måste Iran ocli hans följeslagare, i sex eller sju dagar, lifnära sig af bär, som legat under snön öfver vintern, samt af träsaf och hark, emedan de under hela färden icke kunde träffa en mensklig boning. De stora skogarna voro dertill beryktade för röfvare och stigmän, och det var en sed, att den, som östan om Vettern ämnade sig öfver skogen inåt Nerike, i kapellet vid Husbyfjöl tog nattvar- den och befallte sitt lif i Guds hand. ■— Midt på Tiveden, i nu varande Bodarne socken, vid Bäckdalsåns utlopp i Bodarnesjön, låg Ramundeboda, af ålder landamäre emellan Svealand och Götarike. Här gick vägen fram emellan landet nordanskogs och sunnanskogs; det vill här säga emellan Nerike och Vester- götland. Vägen kunde blott befaras af ridande och gående1)) och troligen fanns vid Ramundeboda ett sälohus, hvarigenom resan öfver skogen kunde fördelas i tvenne dagsfärder. — Ett par hednagrafvar, af hvilka den ena — i Korsbacken öster om kyrkan — utvisas såsom jätten Hromunders, efter hvilken Ra- mundeboda skall fått sitt namn, äro märkliga, emedan sådana fornlemningar annars icke förekomma på Tiveden, och de der- jemte antyda, att invandrare mycket tidigt här brutit rymningar och nedsatt sig midt i den stora gränsskogen. Längre fram blir Ramundeboda mer bekant genom ko- nungarnas eriksgata. — ”Nu äger han (konungen) eriksgata rida” —- heter det i Konungabalken af Upplandslagen2) — ”de äga honom följa, gisslan sätta och eder svärja: och han äger dem lag gifva och frid svärja. Från Uppsala äga de ho- nom följa till Strångianäs. Der äga Södermän vedertaga och honom med grud och gisslan till Svintuna följa. Där skola Östgöter honom med sin gisslan möta och följa genom land sitt *) Ännu i Gustaf I:s tid var vägen öfver Tiveden så obanad, att ett af besluten på riks- dagen i Vesterås 1544 var, att Tiveden skulle upprymmas, så att man lätteligen kunde draga deröfver med vagnar. Bergfalk rec. af Geijer och Strinholm. Skandia 4 Del. s. 394. 2) I Upplandslagen, stadfästad af kon. Birger 1296, handla kouungabalkens 3 första flockar eller kapitel om konungens val, eriksgata och kröning. Hvad som här stadgas, var dock ingen nyhet. Eriksgatan var en urgammal hyllningshandling, som nu endast blef i lag närmare bestämd.