Sida 276
Folket
276 Interrogativa pronomina : Mask. Fem. Neutr. Plur. Sing. N. Uokken 1. okken, hokka 1. okka, hokke 1. okke, hokkä 1. okhä. G. Hokkens 1. okkens, hokkas 1. okkas, hokkes 1. okken. Sing. 11vem, hvem, hvab. Verb erna. I prassens förekomma någon gång serskilda tempusändelser för plur., såsom vi komma, di sitta, di villa. Första konjugationen företer ingen annan afvikelse från skriftspråket, än att imperf. bortkastar böjningsändelsen, t. ex. jag brukar, impf. jag bruka'. I andra konjug. förekomma vokalomljud i några verber, der detta icke är förhållandet i skriftspråket, t. ex. Inf. Impf. Sup. Låta latte latt. Snärja snarde snart. Ställa sta/de ställt. Svälja svalde sva\t. Värja varde vart. Tredje konjugationen är lika som i skriftspråket. Fjerde konjugationen. antecknade: Följande starka verber hafva i nerkiska Inf. Impf. Sup. Béå baå beåt. Bli varåt vurti. Bära bar buri. Ge ga (gav) guvi. Ligga låg legä. Läsa las (sällspordt) (läste) läsi (läst). Si såg sett. Sitta satt sutti. Skära skar skuri. Stjäla stal stuli Säja saå sagt (sajd). Vara var vari. Komma kom kummi. Sova sov suvi. Åta åt äti.
Källa: Project Runeberg ·