Read Runeberg

Nerikes gamla minnen, sådana de ännu qvarlefva i fornlemningar

Originalsida 275
Originalsida 275
Originalsida 274
Originalsida 275
274–275

Sida 275

Folket

275 3 Pers. Sing. Plur. Mask. Fem. Neutr. Nom. lian. Ho. Dä. Gen. llann, hanses. Hannas,hännases. — D. A. Honum. Hänne, hänna. Du. Nom. Di. Gen. D eras, derases. D. A.Dom. Beflexivt 'pronomen: Se-(seg), sej. Af barn till föräldrar och af yngre personer till äldre begagnas gemenligen Ni som tilltalsord '). I samtal med ståndspersoner säger bonden icke sällan Han och llu. lndefinit pronomen: En, i betyd. 1) man (engl. one, fransk, on)-. en ä sej sjolf nämst; 2) en viss, någon, i hvilken betydelse det har plur. éna: dä va ena skojare te höra. Possessiva pronomina : Mask. Tern. Neutr. Plur. Sing. Min mi mitt mina. « Din di ditt dina. a Sin si sitt sina,. « Våran, vann väva varat väva. « EtSran ébra éfirat ébra. Pron. poss. vann, absolute, begagnas för att utmärka husbonden, herren i huset: han ä inte hemmaveh i da vann; han är ieke hemma i dag vår hus- bonde. Demonstrativa pronomina: Mask. Fem. Neutr. Den (den) den (den) dii (det). Denhäre (denne) denhära (denna) däfiäre (detta). Dendäre (denne) deudära (denna) dädäre (detta). Denhäre säges om den närmare, dendäre om den, som är fjermare. ') Ni är som tilltalsord eljest icke rätt omtyckt af Nerikeshonden, som hellre vill höra sig nämnas vid namn, eller rent af kallas för Du, och det händer någon gång att han, på ett till honom adresseradt Ni, svarar-med följande rimstump: Dä hallte höndn märra si, Når han inte visste hvad hö hette”.

Källa: Project Runeberg ·