Sida 86
Minnen från Medeltiden
86 tid att lägga ”knappnålar, sölfver o. d.” vid stenen, såsom of- fer mot missväxt och dyr tid. Om man får dömma af Bautil, måste ristningarna inom runslingan varit serdeles prydliga. Nu äro de till det mesta utplånade. Åtminstone har det varit mig omöjligt att, vid förnyade besök på stället och med Bautil till jemförelse, urskilja mer än, hvad som synes här på teckningen. Runskriftens innehåll är: wirtt+r: rit: mm: hth*: \nuix: nnranrxt: n+: : +nt++: bURHAL LIT REISA STEN IFTUR LIUbBURN [SlUN SIN NUTAN. Det är: Thurhal lit reisa sten iftur Thiuthbiurn sun sin nutan. (Thorhallr lät resa sten efter Thiodbiörn son sin reclbare.) Det första namnet ser ut som tARA-H (bURHAI), men då prof. Säve förklarar ett sådant namn omöjligt, ha vi antagit, att toppstrecket på sista runan k blifvit utplånadt, och läsa, på hans auktoritet, lARfcR för lAR^RR, motsvarande det Isl. por- haUr, d. ä. den åt guden Thor helgade Hallr. — Slutordet an- gifves af Liljegren vara RtH, men är vid närmare efterseende 1-IVNi', acc. sing. m. af dlYTR, Isl. nytr, adj. redbar, rättskaf- fens, nyttig. 6. Stora Mellösa södra kyrkogårdsmuren. (Lilj. 1031.) Tills för några år sedan låg denna sten så långt nere i inuren, att endast halfva runraden var synlig. Sedan stenen blifvit upplyftad och fått ett lämpligare läge, läses nu följande inskrift: I(n)KA LIT RIITÖ (RISTÖ) IFT(I)R ASI .... KN SIN. Det är: Inga lit riita (l. rista) iftir Asi . ... len sin. (Inga lät rita (l. rista) (neml. stenen) efter Asi .... len sin.) Inskriften är otydlig. Ordet RJItÅ kan stå för R|'tA (risti) och slutrunan måste här beteckna en vokal, nemligen det dunkla slutljudet ö (kanske e?), således ristö eller riste. +HI torde må-
Källa: Project Runeberg ·