Tillbaka Read Runeberg

Nerikes gamla minnen, sådana de ännu qvarlefva i fornlemningar

Originalsida 87
Originalsida 87
Originalsida 86
Originalsida 87
86–87

Sida 87

Minnen från Medeltiden

87 hända rättare böra läsas khi acc. sing. m af +*il. Detafbrut- na ordet (fram- för hlV) . . . Yi (.. fcM-?) är ock svårt att för- klara. Prof. Säve har, vid granskningen af inskriften, haft den god- heten framläg- ga några giss- ningar, men tomrummet emellan orden +hl och Hlf- är alltför litet att inrymma den föreslagna textfyllnaden. Ännu en runsten (n. 1032) omnämnes af Liljegren såsom tillfinnandes vid Mellösa leyrlca i vestra kyrkobalken. Oaktadt noggranna efterspaningar står han ej att upptäcka och har sannolikt gått förlorad, när kyrkan för några år sedan om- byggdes. 7. Stora Mellösa vid Åsby. (Lilj. 1033.) Denna sten, som ligger straxt söder om Äsby i en åker- lycka till höger om vägen, som går från landsvägen vid Egeby öfver sandåsen genom Åsby by till gårdarna Munkvrak, Biskops- vrak och Bondvrak, utgöres af en stor klumpformig stenhäll med en slät mot norr sakta sluttande sida, på hvilken runrist- ningen blifvit anbringad. Man tror att stenen från början varit en hednisk blothall, för hvilken förmodan man hemtar stöd af

Källa: Project Runeberg ·