Sida 488
Way, Johan Vilhelm Karl
vaxkabinett. Om den äldsta kända samlingen af denna art se art. Tussaud. I Stockholm öppnades 1889 ett panoptikon (se d. o.). Upk.*
Vaxplåster, Emplastrum ceræ, farm., med., har förr varit officinellt och bereddes då enligt Sv. farmakopén af ljust harts (resina Pini flava), 1 d., samt skirad talg och gult vax, af hvarje 3 dlr. Dessa beståndsdelar smältes tillsammans öfver sakta eld och silades sedan, hvarefter plåstermassan utgöts i kapslar och fick kallna. Detta i allmänhet numera ur bruk komna plåster användes utbredt på tunt skinn eller tjockt lärft på svullnader och ytliga sårnader. De antiseptiska förbanden och andra metoder ha i flertalet fall undanträngt sådan plåsterbehandling. Vaxplåster kan äfven användas som "ympvax". O. T. S. (C. G. S.)
Vaxpomada, Unguentum pomadinum cum cera, farm., är ett mindre egentligt namn på en s. k. pomada (se d. o.), i hvars beredning vax ingår. Många formler för dylika vaxpomador finnas, bland hvilka en verkligen befunnits vara gagnelig mot hårets affallande, nämligen följande blandning: tannin 2 gr., kininsulfat 50 cg., koncentrerad sprit 7,5 gr., hvitt vax 15 gr., mandelolja 25 gr., bästa olivolja 40 gr. samt rosenolja och bergamottolja, af hvardera 5 droppar. Vaxet smältes i de sammanblandade oljorna medelst lindrig uppvärmning, och under svalnandet inblandas tanninet och kininet, lösta i spriten, samt dropparna af de välluktande oljorna. Preparatet är ej upptaget i farmakopén. O. T. S.*
Vaxsalfva, farm., beredes i sin enklaste form af 5 eller 7 dlr god olivolja och 2 eller 3 dlr hvitt vax, hvilka uppvärmas tillsammans å vattenbad, tills vaxet har smält, hvarefter blandningen omröres, tills den svalnat, då den bildar en hvitgul salfva (unguentum cereum l. ung. simplex). Närmast vaxsalfva står bland Sv. farmakopéns salfvor unguentum Cetacei, hvalrafsalfva l. coldcream (se d. o.). Vaxsalfva begagnas i allmänhet som lenande, täckande och skyddande medel. Jfr Cerat. O. T. S. (C. G. S.)
Vaxskifling, bot. Se Hygrophorus.
Vaxsköldlusen, zool. Se Sköldlöss.
Vaxstapel. Se Ljustillverkning.
Vaxsvamp, farm. Se Press-svamp.
Vaxtaflor (lat. tabulæ, se d. o., eller ceræ), taflor af trä eller elfenben, som på ena sidan voro bestrukna med vax och användes så, att med en dolkliknande metallgriffel därpå inristades skriftecken. Man kunde sammanlägga två eller flera sådana taflor med den vaxade sidan, skyddad af kantlister, inåt. En sådan hopvikt vaxtafla kallades diptyche eller codex och begagnades oftast till anteckningar, som ej behöfde förvaras någon längre tid, men stundom äfven till urkunder eller räkenskaper. Man har funnit dylika taflor i egyptiska grafvar, i pompejanska hus m. fl. st.; sådana finnas f. ö. äfven från medeltiden. J. C.
Vaxtaft, tekn., farm., är med linoljefernissa genomdränkt tunt siden eller taft, utan all användning af vax, hvarför namnet "vaxtaft" är högst oegentligt. För tillverkning af vaxtaft kokas linolja som vanlig målarolja med tillsats af blyglete vid sakta eld under flera timmar. Därefter får den kokta linoljan stå under 4—5 veckor, för att allt grums må sjunka till bottnen i förvaringskärlet, så att den öfverstående oljan blir fullständigt klar. Denna klarnade olja afhälles och kokas ytterligare 3—4 timmar, hvarigenom den blir tjock som sirap. Då är den färdig till användning för beredning af "vaxtaft" och oljeduk ("vaxduk"), hvilka artiklar skilja sig från hvarandra endast genom det använda tygets beskaffenhet. Till oljeduk används tjockt, oblekt bomullstyg (s. k. "domestik"), så fritt som möjligt från inväfda smådelar af bomullsfrön. Sådan väf förekommer vanligen i bredder af 64, 70, 75 och 85 cm. Längder af 6 m. spännas i ramar, som äro försedda med fina ståltrådskrokar, på hvilka väfstycket fasthäktas. Ramarna äro så inrättade, att slåarna, på hvilka väfven fästes, kunna spännas isär, så att väfven blir starkt sträckt, likt ett trumskinn. Befintliga knutar och frödelar aflägsnas, hvarpå första bestrykningen göres med den ofvannämnda kokta linoljan, som utstrykes på båda sidor så jämnt som möjligt med stålspaklar. Därefter ställes ramen med den bestrukna väfven att torka i en temperatur af + 37°—42°. Efter omkr. 3 veckor är väfven torr och slipas då för hand med pimsten och vatten, för att alla ojämnheter må aflägsnas. Sedan vattnet efter slipningen afhällts och väfven torkat, bestrykes densamma ytterligare med samma slags linolja och får därpå torka 2 1/2—3 veckor. Ny slipning företas ännu en gång och likaledes därefter ytterligare en sista bestrykning med linoljefernissan, hvarefter oljeväfven slutligen torkas under 2 veckor i 45—50 graders värme. Sedan skäras väfstyckena rena i kanterna och hoprullas som färdig vara. — På alldeles samma sätt tillverkas vaxtaft, endast med den skillnaden, att "taft" eller tunt siden används i st. f. bomullstyg. Vaxtaft har förr haft stor användning vid läggandet af bandage och våtvärmande omslag o. s. v., men är under senare tider undanträngdt af s. k. "guttaperkataft", tunt utvalsad guttaperka, som är billigare och mera hållbar än det dyra och lätt sönderslitna "vaxtaftet". I st. f. vaxtaft och guttaperkataft nyttjas äfven s. k. oljad shirting, som skiljer sig från oljeduk därigenom, att denna finare och tunnare bomullsväf är på ena sidan ("rätsidan") bestruken med samma linoljefernissa 3 gånger, men å den andra ("baksidan") blott 1 gång. O. T. S.*
Vaxträdet, bot. Se Japan, sp. 1267 och 1273.
Vaxtändstickor. Se Tändstickor, sp. 767.
Vaxön, ö i Stockholms skärgård, i judiciellt, kommunalt och administrativt afseende tillhörande Vaxholms stad, belägen på dess östra ända. Ön, som i v. sammanhänger med den i Ryds socken belägna Eriksö, skiljes i s. genom Södra Vaxholmsfjärden och Pålsundet (se d. o.) från fastlandet (Bogesundslandet) och i n. och ö. genom Norra Vaxholmsfjärden och Västra fästningssundet från Edholmen, Rindö och Vaxholmen; dess längd är 2,4 km., största bredd 0,9 km. och areal 166 har. Ön är ganska bergig och till större delen skogbevuxen. På dess sydöstra del äro många sommarvillor uppförda. Där är äfven Svea ingenjörkårs fästningskompanis kasern belägen (vid Johannesberg, strax utanför stadens planlagda område). H. J—dt.
Way, Johan Vilhelm Karl, målare, f. 18 juni 1792 i Rute på Gottland, d. 10 april 1873 i Stockholm, var militär, deltog som underlöjtnant
Källa: Project Runeberg ·
