Sida 64
Uthina (Udna)
sammsatt, utgår man från de mängder af groffoder, d. v. s. stråfoder och rotfrukter eller annat saftigt foder, som finnas att tillgå, fördelar dessa på de olika djurslagen, med lämplig mängd i förhållande till den sammanlagda lefvande vikten af hvarje särskildt djurslag, och beräknar, huru mycket af kraftfoder därutöfver behöfves för att fylla djurens näringsbehof vid beräknad produktion. Det felande fylles sedan med hemmaalstradt eller inköpt kraftfoder, så att hvarje djurslag erhåller efter i tab. å sp. 101--102 anförda utfodringsnormer behöfliga mängder af foderenheter och af ägghvita.
Om utfodringsstater för arméns hästar se Ration. H. J. Dft.
Utfordring, bergsv., kallas det arbete, som man i en grufva eller å ett gruffält verkställer för att framforsla det lösbrutna berget: i grufvan till uppfordringsschaktet, i dagen från schaktet till upplagsplats eller skrädplats. Utfordringen egde förr vanligen rum medelst skottkärror, någon gång med handbårar, men numera försiggår den oftast på små järnbanor såväl nere i grufvorna som i dagen. De vagnar eller på hjul löpande tunnor, som därvid användas, kunna vara af många olika konstruktioner. Oftast äro de afsedda att framskjutas af en eller flera arbetare, men i många utländska grufvor (i synnerhet stenkolsgrufvor) nyttjas till detta arbete hästar. Transporten verkställes numera ofta med elektriska eller luft-lokomotiv äfvensom i en del fall med kätting- eller linbanor. Th. N-m.*
Utfällning. 1. Kem., åstadkommande af en fällning (se d. o. 1). -- 2. Meteor., den process i atmosfären, då vattenångan kondenseras till flytande eller fast form, hvarigenom uppstår dimma eller nederbörd i form af regn, snö eller hagel. 2. R. R.*
Utförsel. Se Införsel 1, sp. 615. Jfr Tull och Tulltaxa.
Utförselförbud. Se Exportförbud.
Utförselpremie, finansv. Se Exportpremie.
Utgifningsbevis. Se Tryckfrihetsförordningen, sp. 84.
Utgiftsprocent. Se Järnvägsstatistik.
Utgifvare af tryckt skrift. Se Eganderätt och Tryckfrihet.
Utgifvarkorsband, postv. Se Korsband, sp. 1084, och Postförskott, sp. 16.
Utgreningsstation. Se pl. II, fig. 7 till art. Telegraf.
Utgrundet, grund med fyrskepp midt i södra mynningen af Kalmar sund. N. H-m.
Utgående, bergsv., hvarje punkt, där en "fyndighet" (malm eller malmlager) träffar dagytan eller ytan af fasta hällen under dammjorden. Ordet "utgående" bör ej förväxlas därmed, att malmen utgår eller upphör.
Utgående vinkel, befästningsk., uppstår vid en befästnings planutstakning, då två linjer, de s. k. faserna, bilda en från egen ställning utåt vänd vinkel. Denna utstakning används särskildt för flescher samt i bastions- och tenaljsystemen, då åt vinkeln vanligen ges en storlek af 90°--120°. Från utgående vinkelns faser kan något sned frontaleld afges, men de kunna vara utsatta för enfilering och ryggeld. Jfr Flesch, Ingående vinkel och Tenalj. L. W:son M.
Utgångshastighet, krigsv. Se Kulbana, sp. 195.
Utgångsmarsch, mus. Se Efterspel.
Utgångsrotationshastighet, krigsv., den hastighet, hvarmed en ur ett räffladt vapen afskjuten projektil i det ögonblick, då den lämnar mynningen, roterar omkring sin längdaxel. Rotationshastigheten mätes i regel i antal hvarf per sek. Se Räffla 3. G. af Wdt.
Utgångsvinkel, krigsv. Se Inskjuta, sp. 725, och Kulbana.
Utgård (isl. Utgarðr), nord. myt., kallas i Snorres Edda en borg i jättevärlden, belägen vid dess yttersta gräns, såsom namnet antyder. U:s härskare var Utgårda-Loke (se nästa art.). Th. W.*
Utgårda-Loke (isl. Ulgarða-Loki), nord. myt., härskaren på borgen Utgård i Jotunheim. Snorres Edda har en utförlig berättelse om, att Tor, Loke, Tjalfve och Roskva besökte U. och ömkligen öfvervunnos i täflingar, Loke af Utgårda-Lokes tjänare Loge (se denne), Tjalf af Huge (se denne), och Tor, efter att ej kunna tömma ett dryckeshorn eller lyfta en katt från golfvet, af Utgårda-Lokes amma, Elle (se denna). Tor och hans följeslagare läto nämligen förvilla sig af synvändningar och trolldom. Äfven hos Saxo Grammaticus omtalas Utgårda-Loke (Utgarthi-locus) och säges vara fängslad i en underjordisk stinkande håla, omgifven af troll, ettersprutande ormar och andra gräsligheter. Se Loke, Skrymer och Tor. Th. W.*
Uth [ot], Max, tysk målare, f. 1863 i Berlin, d. 1914, studerade vid konstakademien i Berlin och för Eugen Bracht, var en af secessionens grundläggare och blef professor 1913. Han målade företrädesvis landskap af stark koloristisk stämning, äfven gatmotiv och interiörer. G-g N.
Uthalare, sjöv., tåg eller kätting, hvarmed någonting uthalas till sitt stånd på en i horisontell eller sned riktning liggande bom, gaffel, spri e. d. (jfr Skot). -- Bland sjöfolk betecknar detta ord äfven en rask och oförvägen sjöman. Ges detta epitet åt befäl eller underbefäl, förstås därmed en sträng och fordrande man. R. N.*
Uther, Baptista van, målare, d. senast 1597, synes ha kommit till Sverige i början af 1560-talet, omnämnes första gången 1562, målade 1568 jämte Lambrecht målare triumfportar till konung Eriks bröllop, var mycket anlitad af Johan III, ledde dekorativa arbeten på slotten i Stockholm och Kalmar, målade altartaflor för Riddarholmskyrkan 1578, för slottskapellen i Västerås 1585 och i Stegeborg 1586 (dessa arbeten ha gått förlorade) samt porträtt af kungliga familjens medlemmar. Sannolikt är det porträtt i helfigur af Johan III (1572), som bevaras i Palazzo reale i Siena, af hans hand, likaså det vackert karakteriserade porträttet af Sigismund som prins -- äfvenledes i helfigur 1576 -- i Uffizigalleriet i Florens (kopior af båda dessa porträtt, utförda af O. Hjortzberg, finnas på Gripsholm). Andra porträtt (prinsessan Anna 1576 och senare) tyckas ha gått förlorade. Det sista arbetet af hans hand, som omtalas, är 32 af rikets landsvapen, som han utförde till Johans III:s begrafning 1594. G-g N.
Uthina, nu Udna, fornromersk koloni nära Tunis, där man bl. a. uppgräft lämningar af Laberiernas (jfr Laberius) präktiga, mosaikprydda villa. Se bl. a. Gauckler, "Monuments Piot", d. 3 (1897). J.C.
Källa: Project Runeberg ·
