Sida 129
Fatta glaset, min bror!
(Bacchanal.)
Ar dn j ägt ad af sorg och man smädar dig, är det qvalmigt och ödsligt omkring din stig, fatta glaset, min bror! det bland vänner töm! och din smärta förgår, lik en flyktig dröm.
Ar dn trnmpen och tvär, har det g&tt dig mot, har på törnen dn sårat din hand, din fot, fatta glaset, min bror! af dess perlor drick! och hon glöms, din förtret, i ett ögonblick.
Har af flickan, dn älskat, ett »nej» dn fått, och det känns som dn ville i grafven blott, fatta glaset, min bror! i dess botten se! och en strålande Hebe skall mot dig ie.
Fick en annan den post, som dig ämnad var, fast dn tyckte, att »saken var riktigt klar», fatta glaset, min bror! skölj hvart grubbel ner! och i gladare färger din framtid ler.
Kommer fienden lömskt och stör bygdens frid, och du manas af faran till kamp och strid, fatta glaset, min bror! med en stadig hand! och dn eldas att dö för din fria strand.
Blir du gammal och grå och det stundar natt, och du känner dig skrumpen och slö och matt, fatta glaset, min bror! du blir ung på nytt, och du märker ej alls, huru åren flytt,
Vinkar döden dig se*n och på Charons slup hissar seglen till färd öfver dystra djup, fatta glaset, min bror! och med glädtigt mod skall du styra din kurs öfrer glömskans flod.
T...
