Sida 130
En jakthistoria.
När nuvarande kejsar Alexander i Ryssland ännu var storfurste, blef han af en Demidoff inbjuden p& en björnjagt å en egendom, som denne hade i Helsingfors-trakten. Fursten kom, jagten började, och länge dröjde det heller icke, förrän Alexander helt plötsligt såg komma mot sig ur ett skogsbryn en luden nalle. Jagten blef angenäm: den brummande besten kom allt närmare, men långsamt och högtidligt, utan just några spår af synnerlig blodtörst. Den demidoffska betjeningen räckte åt storfursten ett laddadt jagtgevär, då naturligtvis skogens konung inte gerna kunde få sitt afsked ur lifvet af någon med lägre rang än storfursten. Alexander tog bössan och lade an, men se — nalle började bums att göra de löjligaste krumsprång: det var en tam björn, som Demidoff i brist på vilda hade köpt och lössläppt der, för att ge den höge personen det oskattbara nöjet af en veritabel björnjagt. Men denne nalle var educe-rad, och|]när han såg geväret höjas, kom han ihåg sfr fordne förares höjda käpp, hvilken han var van att betrakta som signal till dansen. Detta bevis på civilisation räddade nalle — Alexander märkte sprattet och lärer, högst förgrymmad på värden, ögonblickligen afrest derifrån.
