Sida 138
inervas födelse.
{Ett blad ur den store Jupiters historia.)
Uti Olympeu hände en händelse en gång, som nn jag tar till ämne för denna enkla sång.
(Kom derför hit, min sångmö! Till dikt vi oss förene, se’n Pegasus vi vattnat nr källan Hippokrene.)
Märk: Öfvergnden hade i nåder blifvit sjnk.
Hans allertyngsta hufvud var omsvept med en duk: han hade fatt i hjernan en gräslig kopparsmedja, som ej vek bort — han månde förbanna eller bedja.
Så var det fatt med Jofur! — Omkring hans gyllne thron Olympens hofstat samlats till stor consultation.
Bredvid den sjukes sida fanns flaskor, glas och koppar med eau de luce och pulver, samt is och Hoffmans droppar.
De gudars archiater, den gamle Peeou, bröt Olympens hemska tystnad, i det han hårdt sig snöt ech sade, se’n fundersamt han pysslat om sin naaus:
»Det här är, vid Cocytus! en högst betänklig casus.»
