Sida 119
Prinsessan med långa näsan. Poem af Zéro (efter Oehlenschläger). Med illustr. af G. Wahlbom
båd’ bälte, horn och pung och ber, att han till verket genast hastar — då skägget han från hakan kastar och ler — försvinner. — Hon, hvad spratt! står långnäst — utan hopp och skatt.
Min sköna, lägg nu märke väl till hvad dig skalden vill förklara; drif ej med älskarn så ditt spel, att sjelf du dervid löper fara.
Den ljufva glöd, som Eros tändt, i hatets eld snart Eris vändt, som du kan här i dikten läsa; prinsessan fick så lång en näsa.
Källa: Project Runeberg ·
