Sida 106
NÀr Pelle Mast satt pÄ karaffin*.
En skepparehistoria, berÀttad af Saxon.
» l(£l^i talar om kolera och lÀser en hop smörja om den i tidningarna. Men ni skulle ha varit med 1804, sÄ skulle ni, djÀfveln tackla min sjÀl, fÄtt se pÄ gnister.»
Och Pelle Mast vÀnde med ett kraftigt tag sin respektabla buss, under det hans talgigÄ ögon rullade sÄ vildt, att jag blef rigtigt Àngslig, Oaktadt jag Àr allt annat Àn liarhjertad.
»Hur var det dÄ?» frÄgade jag och sökte se sÄ intresserad ut som möjligt.
Och det var inte sĂ„ utan, att jag var intresserad. Ty Pelle Mast var en rigtig baddare att kunna utlĂ€ndska ord â galet, förstĂ„s.
* Förf. liar hÀr, genom att anföra en del förvrÀngningar af utlÀndska ord, velat visa, lniru man i folksprÄket söker sÀtta en mening i dessa. Han hoppas, att dermed gett nÄgot handtag Ät sprÄkrensarne.
