Sida 146
Karl Magnus.
Ett Upsalaminne.
t vem af nu lefvande studenter sedan slutet af femtiotalet minnes icke den jovialiske, den alltid på-passlige och liumane mannen med de stora, ironiska ögonen, som stod på ångfartyget »Linnés» kommandobrygga och med sina breda r-ljud styrde det »unga Sverge» lyckligt fram och åter från Stockholm? Karl Magnus Palmgrens jemte hans lika humane och vänliga konkurrents, gubben Roos’, personligheter äro väl värda att minnas. De ha båda, under deras långa tjenstgöring, haft dyrbara lefvande laster fram och åter, och vi minnas icke att hos dem ha hört talas om »en man öfver bord».
Palmgren var en äkta humorist, men man skulle begripa honom rätt — och det gjorde alla studenter. För att icke hans namn skall med dödsannonsen i tidningarna dö bort, vilja vi tala om några karaktäristiska drag från hans envåldsmakt på det flytande konunga-
