Sida 82
Den pojken der, den är min!
(Till min son.)
)m, pojke, sätt dig hos mig sä stillt, jag vill tala med dig ett ord.
Nu har du rustat nog, min pilt, i q väll vid ditt leksaksbord.
Se inte så surmulen ut för det!
Stryk luggen ur pannan se’n; och, är du rigtigt snäll, på knät far du rida rankeben.
Hopp, Pålle! Seså, det der tog pkruf, Nånå! far varliga fram!
Du rider ju full karrier, din luf, oeh kraken kommer på skam.
