Sida 140
O, de qvinnorna!
u frågar, bror, hvarför jag löjtnant blef, och ej, som du, helt lugnt gick in i posten. Tir- Du tar för gifvet, att jag öfverdref,
om då jag svarade: — det var för kosten.
Ty den är dålig, har man ej kredit,
och björnar fins det godt om, hvilka brumma,
och till på köpet utan den merit
att gå på fyra och att slå på trumma.
Du tänker kanske jag blef militär for att när gikten blef för svår, den saten, få kommendera strax »för fot gevär!» och lefva blott på en pension af staten.
Du tror helt visst, att jag blef född att slå som Karl den tolfte tusen moskoviter, — nej, tack, min bror, jag tar långt hellre dä ett tusen krisch af »hjelpsamme le vi ter».
