Sida 33
I gamla gömmor.
Af Enrico Castelnuove.
FrÄn italienskan af CabixTus.
met hade hÀndt markis Aristide Orlandi det samma som vanligen brukar hÀnda mÀn, hvilka vilja för-lÀnga ungdomen utöfver de normala grÀnserna: V han hade helt plötsligt kÀnt sig vara gammal. En fjorton dagars opasslighet hade varit nog att ingifva honom tusen griller, och huru mycket Àn lÀkaren anstrÀngde sitt talorgan för att öfvertyga honom om, att hans inre, Àdlare delar voro fullkomligt friska, var han numera öfvertygad om, att han anfÀktades af ett begynnande hjertlidande och att han skulle sluta pÄ samma sÀtt som hans vÀn Rizzoli, hvilken för. nÄgra mÄnader sedan efter middagsmÄltiden dog i en handvÀnning af hjertförlamning. Denna bedröfliga förestÀllning hade ingifvit honom den förnuftiga och lofvÀrda tanken att förstöra nÄgra papper, hvilka hari hade inlÀsta i sin chiffonier och hvilka det ej var lÀmpligt att lÄta falla i frÀmmande hÀnder. TÀnkte han rÀtt pÄ saken, begrep han i Sjelfva verket ej, hvarför han ej genast frÄn början förstört ifrÄga-