Sida 3
En liten roman ur verkligheten. Af förf. till »Förbiskymtande skuggor»
i tidiga år af dödens lie skördade historikern *; C. Fm-selius, utgifvaren af Vitalis’ samlade skrifter; samt den ännu lefvande, vördnadsvärde åldringen professor Bergfalk.
Bland alla dessa kamrater, hvilkas framtid, mer eller mindre for dem sjelfve lyckobringande, blifvit uppmärksammad, fanns ock en ung »nobilis», hvilken vi med ett af hans förnamn vilja kalla: Fredrik.
Han tyckes varit en af naturen ganska mycket be-gåfvad ung man, vetgirig samt särdeles förtrogen med sine några år äldre nationskamrater Tömeros och Ni-cander. År 1822 öfvertog han en förmånlig, fädeme-ärfd egendom och hugnades ungefärligen samtidigt med kammarjunkare-värdighet.
Hans egendom, ett gammalt Yasa-gods vid Mälaren, 5 mil från Stockholm, gästades ofta af de forne Upsalavännerne. »Till sitt läge romantiskt, till sitt allmänna utseende halfvildt, är **hamn ett stamhåll for underbara sägner. Dess invånare älskade, öfver allt annat, skaldesång och strängaspel; och sinnet stämmes vid betraktande af den ensliga, men vänliga nejden lätt
* Det må här — i förbigående — nämnas, att det är Kkmarck, som skrifvit den otaliga gånger föredragna:
Tonernas vågor, himmelska lagor,
fylla med tjusning hela mitt bröst ; sdren ej blöda; tårar ej flöda;
hjertat hugsvalas af lugnande tröst
— till hvilka ord Ekmarck, framstående tonkännare som han var, lämpade musiken för qvartett och kör efter ett andante ur Beethovens A-durs-symfoni.
Källa: Project Runeberg ·