Nordiskt medicinskt arkiv 1885

BEN GRANULARA NJURATROFIN.

dier i hvarje fall skola framträda så tydligt och skarpt markeradt som i ofvan lenmade skildring. Det händer tvärtom ofta, att de af de cardio-vaskulära förändringarna framkallade subjektiva störelserna äro sä obetydande, att läkaren icke får tillfälle att iakttaga detta stadium, utan blott ur de anamnestiska uppgifterna kan sluta, att ett sådant tidigare förefunnits. Ja icke sällan förekommer det, att hela detta stadium förlupit så latent, att patienterna själfva bestämdt datera sin sjukdom blott några dagar eller veckor tillbaka från inträdandet af de uremiska symptomen, och dock visar den anatomiska undersökningen tillvaron af en hjärthypertrofi och kärlförändringar, hvilka säkert erfordrat åratal till deras utbildande. Äfven gränsen mellan de båda stadierna kan ej skarpt uppdragas, utan de öfvergå alldeles småningom och omärkligt i hvarandra, och i det enskilda fallet är det ofta ganska svårt att bestämma, om vissa sj-mptom, såsom hufvudvärk och kräkningar, skola betraktas såsom antydande en börjande uremi eller icke.

Det naturenliga slutet på den granulära njuratrofin utgöres sålunda af urämi, men sjukdomens förlopp afbrytes dock icke sällan redan tidigare genom tillstötande komplikationer, af hvilka de vanligaste äro inflammationer af lungorna och de serösa hinnorna, företrädesvis pleura och pericardium. Äfven blödningar i hjärnan af den betydelse, att de framkalla dödlig utgång, inträffa icke sällan, förr än förstörelsen af njurväfnaden skridit så långt, att uremi skulle framkallats.

Slutligen må jag äfven nämna, att akuta njurinflammationer stundom tillstöta under förloppet af den granulära njuratrofin, och om denna, såsom ofta är fallet, förlupit alldeles latent intill dess, ser det ut som skulle nu i fråga varande lidande hafva tagit sitt ursprung från en akut nefrit. Att ett sådant förhållande verkligen någon gång kan inträffa, är väl möjligt, men ytterst sällsynta äro åtminstone dessa fall. I flertalet fall, där sammanhanget synes vara ett sådant, har troligen redan förut en granulär atrofi af njurarna bestått, ehuru de symptom den framkallat varit så obetydande, att de icke beaktats, och det gäller blott en komplikation med en akut njurinflammation. Så var åtminstone förhållandet i två af mig iakttagna fall. I dessa hade man vid en mindre noggran anamnes kunnat antaga en alldeles akut början af sjukdomen, men vid närmare efterfrågan visade det sig dock, att i bägge fallen ]-edan länge förut symptom, tydande på en granulär atrofi