Nordiskt medicinskt arkiv 1895

ACTINOMYCOSIS HOMTKIS OCH DESS FÖREKOMST INOM S. SKÅNE. 23

ri;iingår, att i en del fall dessa behandlingemetoder ledt till L;ii(ia resultat, dock synas dessa metod<!r vara betydligt osäkrare i sina verkningar, ja äfven för patienten mera ingripande än iliu rent operativa, och torde därför endast mera sälian böra komma i fråga. Af mera intresse synes mig vara, att man i nyaste tider trott sig kunna bota aktinomykos genom invärtes luliaudling, och man har trott sig i jodkalium finna ett iiira nog specifikt medel emot sjukdomen. Det var veteriii:nerna, som först gåfvo uppslag till denna behandlingsmetod. TiiOMASSON 1885 och sedan Nocard 1892 meddelade serier af med jodkalium lyckligt behandlade fall, och sedan började man mera allmänt använda metoden ibland veterinärerna. 1892 meddelade van Iterson ifrån Nederländerna lyckliga resultat vid användande af jodkalium hos människor, och sedan liar antalet publikationer om fall, behandlade efter denna metod, som snart vann entusiastiska anhängare, hufvudsakJigen inom Nederländerna, Frankrike och Italien, ständigt ökats. Jag behöfver här endast erinra om Meuniers, Netters, Poncets och Buzzis ni. fl:s publikationer häröfver. Egendomligt nog hafva en del af de nyaste tyska författarne på detta område, såsom t. ex. Grill, ej ens omnämnt metoden.

Det är naturligtvis mycket för tidigt att vilja fälla ett afgörande omdöme om metodens värde, men det torde dock vara af intresse att redan nu taga i betraktande, hvilka resultat den hittils gifvit, och hvad vi kunna vänta af densamma.

Först torde det tillåtas mig att med några ord belysa, hvad veterinärerna haft för resultat. Doktorerna Rasmusson och Linde, som här på orten behandlat flere fall med denna metod, hafva meddelat mig: D:r R., att resultaten i allmänhet ej varit lysande; d:r Linde, att i flere fall, specielt af käkaktinomykos, där benet varit angripet, resultatet af behandlingen varit intet, att medlet hufvudsakligen verkat gynsamt vid sidan af den kirurgiska behandlingen. Därjämte påpekar han, att veterinärerna haft fall, som läkts efter jodkalibehandling, men där efter en tid sjukdomen åter visat sig. Då jag granskat den mig tillgängliga veterinärliteraturen i dessa frågor, synes det mig äfven framgå, att behandlingen hufvudsakligen visat sig verksam vid vissa former af aktinomykos, specielt vid tungaktinomykos. Beträffande resultatet hos människan kan man ej neka till, att medlet i flere fall synts hafva en synnerligen kraftig inverkan på sjukdomsprocessen. Särskildt anmärkningsvärda synas mig de 3 fall af lungaktinomykos, som