Om pängar

Man kunde nu tänka sig, att detta åstadkommes genom direkt byte, så att t. ex. skomakaren gjorde skodon åt slaktaren och fick kött i betalning. Men ju mångfaldigare och mera olikartade behofven blifva, desto vanskligare blir en dylik ordning. Det första vilkoret för ett direkt byte vore ju, att båda de bytande samtidigt behöfde hvarandras varor, så att t. ex. skomakaren, som hade skor att sälja och behöfde kött, kunde finna en slaktare, som just önskade tillbyta sig skor. Men detta äger rum i mycket få fall, äfven om man blott behöfver en enda, bestämd vara. Och i värkligheten är det ju så, att när man säljer en vara eller mot lön utför ett arbete, så ämnar man använda inkomsten till en mängd olika saker, hvaraf man vill ha några strax och andra först längre fram. Om en skomakare, som behöfde kläder, bröd o. s. v., sålde sina skor till en bokhandlare och en vinhandlare och fick böcker och vin i betalning, hvilka han sedan tid efter annan skulle lämna i utbyte hos skräddaren och bagaren, så skulle han ha det mycket illa ställt, ifall dessa senare icke alls behöfde böckerna eller vinet, när kan kom till dem och ville byta. Och äfven om de hade bruk för böckerna och vinet, kunde kanske affären ändå icke afslutas, emedan hvarje bok hade mycket större värde än den kvantitet bröd, som skomakaren vore villig att köpa åt gången. Får han däremot pängar för sina skor kan han vara säker på, att dessa mottagas som betalning, när han själf skall köpa något. Och äfven om han bara vill köpa helt små mängder i taget, gör detta ingenting, emedan hvarje pänningsumma med lätthet kan delas i så många smådelar som han behöfver. Dröjer det någon tid mellan det ögonblick, då man får pängarna, och det, då man skall använda dem, kan man lugnt låta dem ligga, utan att de försämras under tiden; men om man får varor i utbyte, kunna dessa lätteligen vara sådana, som taga skada af att ligga.

Om vi icke hade pänningen såsom värdemätare, blefve det ju vidare ett alldeles oerhört arbete att känna och angifva det förhållande, hvari de olika varorna skulle gå i byte mot hvarandra. Den, som ville sälja ett kilogram smör, måste kunna angifva, hur många kilogram af alla olika varor mellan himmel och jord han skulle få i stället, medan han nu endast behöfver uppgifva, hur många kronor