Sida 98
XI. Bollspelet på Rydbergs torg
åsigterna hunnit riktigt mogna, men därefter arbetade man med stor ifver på företagets utförande, och i slutet af 2300-talet hade den gamle Mälarstaden många och väl vårdade platser för ungdomens lekar. Stockholmarne ansågo sina platser för fullt ut lika goda som Göteborgs, men den senare stadens invånare skrattade åt den åsigten.
»Med Göteborg kan ingen täfla,» hette det i detta, liksom i alla andra fall.
Ofvan nämde plats i den skandinaviska hufvudstaden hade namnet Rydbergs torg och var onekligen ganska ändamålsenlig, visserligen omgifven af mycket höga hus, men likväl, tack vare bolaget för temperatur-reglering, tämligen luftig, sval om sommaren och ljum vintertiden, utom på de dagar då de stora snöbollkastningarne företogos, då luften icke fick vara alt för mild.
Men nu var det sommar och nu njöt man af svalkan på torget. Det var en af årets tretio fridagar, helgdagar skulle man i forntiden hafva sagt. En stor del af Göteborgs invånare hade gått till stadens uppbyggelsesalar, af hvilka det fans ett stort antal och i hvilka höllos föredrag, motsvarande forntidens predikningar, samt där man roade sig med samtal i allvarliga ämnen, öfverlade om åtskilliga frågor och i allmänhet sökte förströelser af betydelsefullare slag än de som bjödos i de hvardagliga förlustelseställena.
Dessa tretio fridagar nytjades allmänt som hvilodagar. Alla andra helgdagar voro för länge sedan afskaffade. De gamle katolske annandagarne hade indragits redan i slutet af det nittonde århundradet, likväl icke förr än efter en ganska het strid på då varande riksdagar. Ett par hundra år därefter försvunno de gamle söndagarne, men som arbetaren onekligen är i behof af en hvilodag då och då, infördes de i fråga
Källa: Project Runeberg ·