Oxygen och Aromasia. Bilder från år 2378.

tänker ganska snabt och klart. Under det jag i det yttre verkat för mitt riksdagsval, talat på valmöten och fullgjort hvad man fordrar af en kandidat, har jag inom mig arbetat på lösningen af min lyckas uppgift. Nu är alt förberedt. Jag vet hvilka ställen i hjärnan och ryggmärgen som skola behandlas. Ännu fattas mig dock en särskild apparat, och, hvad ännu vigtigare är, jag vet ej häller huru jag skall kunna komma i närheten af det föremål som skall undergå denna behandling. Aromasia undflyr mig. Hon räcker hälre handen åt den narraktige Apollonides. Men i morgon gifver hon konsert i Örgrytekvarteret. Då kan jag nalkas henne. Frivilligt följer hon mig ej, men det gifves dock kanske ett medel. En lätt gasström ur den flaska ni här ser kan må hända uträtta något. Och får jag blott tillräcklig tid för att, äfven utan särskild apparat, försöka hvad jag uttänkt, hoppas jag att åtminstone en början skall vara gjord att tvinga den motspänstigas vilja, tvinga denna så mycket att hon ej längre undviker mig. Kan jag ej genast återvinna hennes kärlek, skall jag dock på vetenskaplig väg småningom framkalla en öm tillgifvenhet. Alt sedan jag första gången förnam inverkan af hjärnorgeln, har jag ytterligare utvecklat min gamla kännedom om hjärnfunktionerna.»