Sida 215
XXI. Bort från jorden!
framliden, men jag vill ännu arbeta en stund på min stora luftkula.»
»Eder luftkula?»
»Ja, kom nu med, så skall ni få se.»
De hissade ned sig till Hemisfärions laboratorium, ett ofantligt rum i ett från byggnaden utskjutande torn som låg nästan rakt öfver den mellan Storängstorget och Lidingsbärgsgatan flytande, smala kanalen, den enda återstoden af den ett par hundra år förut till större delen igenfylda Lilla Värtan.
»Här ser ni den stora kula, om hvilken jag talade,» sade gubben och förde Apollonides fram till en glob af kresim eller något annat genomskinligt ämne, hvilken upptog en stor del af det vidlyftiga rummet.
»Till hvad ändamål skall denna kula användas?» frågade Apollonides.
»Till resor i världsrymden,» svarade Hemisfärion, »långt bort om jordens luftkrets, ända till de aflägsnaste verldskroppar.»
»Kan man med denna kula för alla tider aflägsna sig från jorden och hinna andra planeter?»
»Ännu kan man det icke, ty ännu har jag icke hunnit öfvervinna alla de svårigheter som stå i vägen för arbetets fullbordan. Hufvudsaken är emellertid, att jag i det allra närmaste lyckats afpassa den molekulära beskaffenheten i vissa kemiska sammansättningar, så att de icke mer äro beroende af tyngdkraften. Redan länge har man känt, att de attraherande kropparne icke kunna verka i tomt rum. Det är trycket af verldsetern som tränger kropparne till en gemensam tyngdpunkt, när eteratomerna rusa till från alla sidor. Nu gäller det att göra den här kulan oafhängig af dessa atomers påträngande, så att icke någon tyngdkraft kan på henne hafva
Källa: Project Runeberg ·