Sida 216
XXI. Bort från jorden!
något inflytande, och den uppgiften tror jag mig hafva i det närmaste löst. Jag skall möjligtvis redan denna natt lägga sista hand vid verket.»
»Men huru sätter ni kulan i rörelse?»
»Ingenting är enklare. Ni ser denne lille mekanism, som förefaller så obetydlig, men han är likväl alt hvad jag behöfver för att skjutsa kulan ut i verlden. Man har nu mer ej behof af kanoner, krut och sådant där för att åstadkomma hastig rörelse fram åt. Jag öppnar denne kresimvägg, och intet hindrar kulans utslungande.»
»Kulan tyckes vare ganska rymlig.»
»Hon rymmer ett par personer. Var så god och stig in, skall ni finna huru bekvämt man har det där inne.»
Apollonides lydde uppmaningen och fann sig så väl i kulans inre, att hans värd måste påminna honom att åter gå ut.
»Slå er till ro här hos mig denna natt,» sade den vänlige gubben. »Ni är olycklig och behöfver tröst. Låt oss språkas vid under det jag arbetar. Ett samtal stör mig aldrig, icke ens i mina vigtigaste och svåraste uträkningar.»
Apollonides hörde med föga uppmärksamhet på den gamles prat. Han blickade med svårmodiga ögon på den underbara kulan.
»Tag er en psykokinet!» sade Hemisfärion.
I forntiden skulle man hafva sagt: »tag er en cigarr!» eller: »vill ni ha ett glas punsch?»
»Tag er en psykokinet,» sade Hemisfärion och pekade på flera hjärnorglar af olika storlek som funnos i laboratoriet. »Jag roar mig ofta med en sådan midt under det strängaste arbete.»
Källa: Project Runeberg ·