Sida 252
XXIII. Den underbara kistan
»Sannerligen jag begriper en smula af alt detta,» klagade kamrern. »Hyrorna må väl ha stigit igen? Men, hvem har sett efter mitt hus vid Skeppargatan under den här tiden?»
»Arme man,» sade Oxygen till Hemisfärion. »Det gör mig ondt om honom. Han skall aldrig mer återfinna sitt hus och sina hyror.»
»Jag får väl åtaga mig honom,» sade Hemisfärion. »Det är ju min bihandtering att söka upp olyckliga och hjälpa dem.»
»Om ni behagar,» fortfor han vänd till mannen från det nittonde århundradet, »så fara vi till Stockholm.»
»Går det ångbåt mellan Stångskär och Stockholm?»
»Ångbåtar finnas ej mera. Vi fara i luften.»
F. d. kamrern såg mycket häpen ut. Han visste ej hvad han skulle tro.
Oxygen önskade honom god fortsättning, tog afsked och skyndade till baka till tunnelarbetet.
Källa: Project Runeberg ·