Sida 33
V. Konserten
alldeles ny sammansättning,» sade fru Skarpman-Stormfågel till sin granne fröken Rosendoft.
»Är det någon diplomatisk-politisk skapelse eller få vi känna något som skildrar mekanikens nyaste uppfinningar?» frågade den lilla näpna fröken, under det hon behagligt utsträckte sig i sin bekväma hvilsoffa.
Alla platser i salen hade sådana soffor. Alla voro lika bekväma och af samma värde. Priset var blott tre hundra francs stycket. Men de voro alla upptagna.
»Nej, vår kära Ozodes lär hafva låtit öfvertala sig att gifva oss en föreställning om hvad man i forna dagar kallade naturpoesi.»
»Så löjligt!»
»Visserligen, men också ganska intressant, förmodar jag. Vi skola hoppas, att vi få känna något nervretande. Jag har riktigt behof af sådant. Och dess utom kan det ju vara ganska lärorikt att påminnas om forntiden, om icke för annat, så för att känna vår tids öfverlägsenhet.»
»Ah, se där är öfverintendenten Saksander. Det är han som förestår det nya fruntimmers-skrädderi-aktiebolaget, en ganska hygglig karl och mycket bildad.»
En ung man, så där mellan tretio och sextio år, klädd efter det nyaste bruket i broderad säckväf, nalkades de bägge fruntimmerna.
»God afton öfverintendent!» ropade fröken Rosendoft och räckte bägge händerna åt den unge mannen.
Denne nickade vänligt och lemnade damerna ett par små, rosenfärgade och välluktande kort.
»Här är aftonens program. Det utdelas just nu genom distributions-mekanismen,» sade hr Saksander.
»Årstiderna!» utropade fru Skarpman-Stormfågel. »Det
Källa: Project Runeberg ·