Sida 41
VI. Ett aftonsällskap
»Jo, fru Milde-Strängsell,» erinrade någon. »Få vi icke höra henne?»
»Hon har icke uppträdt i kammaren på flera dagar,» upplyste värdinnan. »Hon är strängt sysselsatt i statsutskottet. För öfrigt håller hon aldrig långa tal, men gör riksdagen så mycket större tjänster genom sina insigter i statshushållningen.»
»Ja, det är ett förträffligt folkombud,» förklarade Oxygen hvilken hittills icke deltagit i samtalet, men haft sina blickar ständigt fästa på ingången till salongen.
»Det är en plats ledig för Majornas tredje rote,» sade en af sällskapet, »och om ...»
»Jag tänker ställa mig som kandidat,» afbröt Oxygen.
»Ni? Vet ni då icke, att man tillbjudit kandidaturen åt fröken Doftman-Ozodes? Ni vill väl icke uppträda som hennes medtäflare?»
»Hvarför icke? De atmosferiska förhållandena äro, som jag tror, reglerade för längre tid, och jag känner lust att deltaga i riksdagsarbetet.»
»Men hvad skall eder tillkommande hustru säga om detta? ... Ah, se där är fröken Ozodes.»
Aromasia inträdde och hälsade med sitt vanliga okonstlade behag. Värdinnan och hennes gäster omringade henne och tackade för gårdagskonserten. Några framdrogo genast åtskilliga packor med värdepapper och ville öfverlemna dem till konstnärinnan, men denna undanbad sig sådana bifallstecken utom konsertsalen.
Oxygen var den ende som ej lemnade sin plats. Han såg dyster ut och rullade ett papper oroligt mellan fingrarne. Månne det också var en obligation eller ett aktiebref?
Aromasia gick till honom och ville fatta hans hand, men Oxygen satt orörlig, drog undan handen och
Källa: Project Runeberg ·