Sida 42
VI. Ett aftonsällskap
undvek hennes blickar. På Aromasias fråga, huru det stode till med honom, svarade han icke. Då hon satte sig vid hans sida och det öfriga sällskapet åter samlade sig omkring värdinnan hvilken uttryckte sin förvåning öfver, att Senaste Timmens Nyheter ännu icke utdelats, utbrast Oxygen plötsligt:
»Det var ju ett ypperligt odorat, det där i går!»
Ett hånfullt uttryck låg i hans ord. Aromasia såg förvånad på honom, men tycktes icke vilja märka hans dåliga lynne. Med vänlighet vände hon sig till honom och frågade, hvarför han icke afhemtat henne till den öfverenskomna lustresan till Nordamerika.
»Jag tänker ställa mig som kandidat i Göteborg,» sade Oxygen, utan att svara på hennes fråga.
»Du? Har du glömt, att man tillbjudit mig den kandidaturen?» frågade Aromasia och såg förvånad på honom.
»Visst icke!» förklarade Oxygen. »Men just därför vill jag själf uppträda som motkandidat.»
»Just därför?» sade Aromasia långsamt och med ännu större förvåning.
»Ja, jag vill kämpa mot hvar och en som tillhör återgångsflocken.»
»Tillhör jag denna flock?» frågade konstnärinnan.
»Därom är jag nu mer öfvertygad,» försäkrade vädertillverkaren. »Hvarför skulle du i annat fall låta allmänheten känna en sådan förlegad romantisk sammansättning som de der Årstiderna?»
»Ah, ingenting annat,» var Aromasias svar, och hon log med sitt vackraste leende. »Delar du icke då den allmänna hänförelsen i går?»
»Det gör jag visst icke. Svara mig uppriktigt. Hvem
Källa: Project Runeberg ·