Sida 70
VIII. Riksdagsval och hjärtekval
»Hon måste en gång besegras af en så oägennyttig tillgifvenhet,» sade han till en af sina vänner.
»Men Aromasia älskar er icke,» anmärkte vännen.
»Hon skall en gång göra det,» försäkrade skalden. »Hon kan väl ej längre älska den man som med rå ägennytta vill tränga sig in i riksdagen på hennes bekostnad?»
»Ack, ni är ännu fången i gamla tiders föreställningssätt.»
»Tvärt om! I denna sak må jag väl vara en nutidsman. Huru skall man väl bättre i vår tid kunna vinna en kvinnas kärlek än genom att göra henne till folkombud, att för henne öppna tillfälle att deltaga i lagstiftningen? Fordom bjöd man henne ett juvelsmycke, lofvade henne hästar och vagn eller visade, att hon genom äktenskapet skulle vinna hög samhällsställning, varda förestäld på hofvet och så vidare. Nu söker man hennes ynnest genom att skaffa henne en vidsträckt verkningskrets.»
»Nå, ni har kanske rätt i något. Men kvinnohjärtat har icke ändrat sig sedan årtusen och skall aldrig varda annorlunda. Behöfver jag säga detta åt den som fått namn af forntidsskald?»
Hvad gjorde Oxygen under dessa valförberedelser?
Huru förhöll sig Aromasia?
Det ofvan nämnda samtalet mellan Oxygen och hans vän hade gifvit den förre anledning till åtskilliga betraktelser hvilka han förut undflytt.
»Aromasia har visat förkärlek för forntiden, då hon kunnat göra en sådan konstsammansättning som Årstiderna,» hade han sagt till sig själf, »och är således lätt hemfallen till återgångsflocken. Mitt samvete såsom framtidsman bjuder mig att motarbeta henne vid riksdagsvalet. Men ett sådant motarbetande kan icke ske
Källa: Project Runeberg ·