Handbok i pedagogisk snickerislöjd till tjenst för lärare och vid själfstudium

meter fär ej öfverstiga -/s af spikens största tjocklek. Spi- karnas eller stiftens inslagning med ham m aren skall ske så, att slagets riktning faller i spikens axel, emedan spiken an- nars böjer sig eller går snedt. Den kraft, hvarmed spiken hålles fast i träet och. mot- står utdragning, berör dels af spikens mer eller mindre skrof- liga yta, hans längd och tjocklek, dels af träets beskaffenhet styrkan afoch den riktning, i hvilken spiken är inslagen, i förhållande spik/er- t -]j f i k m m a — om detta skett i ändträ eller tvärträ. Star- bindning. , , kaste förbindningen sker med svart spik, inslagen i tvärträ; svagaste däremot med polerad trådspik, inslagen i ändträ. En föregående borrning m inskar spikens hållkraft endast då, när hålet är för djupt eller för vidt. E tt hål, som har blott halfva det djup, till hvilket spiken skall nedtränga, och hvars diameter är endast hälften af spikens största tjocklek, utöfvar ej något märkbart inflytande på spikens hållkraft. Stundom vill man försänka spilcen under ytans plan för att utan hinder af spikhufvudet afjämna eller putsa ytan. 'Försänk- På det att hålet efter det nedslagna spikhufvudet ej må ta spit- bjjfva gtort, sammanslår m an före inslagningen detta hufvud. 0 0 senare från sidan, så att tjockleken eller bredden blir så stor som spikens, men ej mindre. Sedan spiken med hammare på vanligt sätt inslagits, användes för hufvudets ytterligare indrifvande under ytans plan en stålten — en s. k. stamp ■ — af 10 cm. längd och 1 cm. tjocklek, koniskt tillspetsad och tvärt affilad i ena ändan, så att dennas diameter blir något mindre än spikens. Stampen sättes på spikhufvudet, hvar- efter m an slår på stampen, tills hufvudet är nedsänkt efter önskan. För delars sammanbindning betjänar m an sig stundom Samman- af träpinnar, hvilka fast indrifvas i förut borrade hål. Ofta bestrykas de före inslagningen med draglim. Pinnarna göras träpinnar, af starkt, rättklufvet trä, fyrkantiga, föga afsmalnande och trubbigt spetsade. De af-fasas gärna något på kanterna, så att de fylla borrhålet. Vid inslagningen böra kanterna in- tränga i träet, utan att spräcka detsamma.