Handbok i pedagogisk snickerislöjd till tjenst för lärare och vid själfstudium

gar skola göras i ett trästycke, utan att skäret på något ställe får gå ut till styckets kant. Rundsåg med något öfver 1 cm. bredt blad användes äfven, och får en sådan såg nam n af bred rundsåg. 1) Fogsvansen (Fuchsschwanz) (fig. 40) består af ett mycket bredt sågblad, som afsmalnar åt ena ändan och i den bredare ändan är försedt med ett passande handtag. Den stora bredden gifver bladet tillräcklig styfhet. Ofta är klingan tjockare än spännsågarnas, och häraf ökas äu mer styfheten. Tandsättningen är sådan, att sågen skär, då man skjuter henne ifrån sig, men går tom tillbaka. Denna såg, utmärkt genom sin enkla inrättning och stora bekvämlig- het, användes hos oss högst ringa; så mycket mer i England och Nord Amerika. Fig. 40. Fogsvans. 1/s- 2) Ryggsågen (fig. 41), äfven hon kallad fogsvans, har likaledes en m ycket bred, dock ej afsm alnande klinga och är liksom föregående försedd m ed handtag. F ör att gifva klin- gan tillräcklig styfhet har sågen längs bladets öfre kant en dast användes för grundare nedskärningar, såsom vid utsågning af tappar, sinkor m. m. A ntalet tänder äro 40 ä 45 på dm., och tandform en är sådan fig. 31 utvisar, m en skärpningen å tän- derna är ofta och med fördel utförd på det sätt fig. 32 angifver. 2. Sågar utan ställ Fig. 41. Ryggsåg eller fogsvans. Ve fa ttn in g af järn- plåt — en rygg, hvaraf sågen fått nam n. Den tjoc- ka ryggen in- skränker skärets djuplek, hvar- före sågen en-