Sida 18
12 DEN POLITISKA BÖSTRÄTTEN.
d. Könsstrecket.
Yrkandet på kvinnans likställighet med mannen i po- litiskt afseende har hitintills vunnit ringa gehör utom i Nordamerikas Förenta Stater. Den nordamerikanska för- bundsförfattningen öfverlämnar åt de särskilda staterna och territorierna att hvar för sig bestämma öfver kvinnans po- litiska ställning. För närvarande äga kvinliga medborgare politisk rösträtt på samma vilkor som männen i territorierna Utah och Wyoming, af hvilka det senare inom 1890 års utgång beräknas bli upphöjt till stat. z
I Europa är det egentligen endast i ett land, Österrike, som man finner några spår till politiska rättigheter för kvinnokönet. Men äfven där äro spåren helt obetydliga. Österrikes vallag bestämmer, att de kvinnor, som tillhöra den stora jordegendomens (d. v. s. de högst beskattades) valklass och råda öfver sig och sitt gods, äro valberät- tigade till andra kammaren på samma vilkor i öfrigt som männen.
Särskilt i en af Europas stater, Britiska riket, har man emellertid arbetat ganska ifrigt och ihärdigt på kvinno- könets politiska frigörelse. Allt sedan år 1867, då den ryktbare engelske tänkaren och skrittställaren John Stuart Mill i samband med den stora rösträttsreformen väckte förslag att göra kvinnan politiskt likstäld med mannen, hafva förslag i sådan riktning gång på gång framkommit i britiska riksdagen. Det reformförslag, som man numera söker i första hand få genomfört, går ut på att ogifta kvinnor, enkor och lagligt frånskilda hustrur skola erhålla politisk rösträtt, om de hafva eget hushåll. När detta förslag en gång går igenom beräknas bortåt 1 million kvinnor med ens vara färdiga att inskrifvas som väljare. Det förtjänar att uppmärksammas, att frågan om kvinnors politiska rösträtt icke är någon partifråga i Britiska riket. Saken räknar anhängare i ungefär samma grad imom alla partier, såväl de konservativa som de liberala.
I Frankrike framstäldes yrkanden på den politiska rösträttens utsträckning till kvinnorna redan för hundra år sedan, under den första stora revolutionens dagar. Dessa yrkanden voro för öfrigt icke löst framkastade; de fram- buros af flere af Frankrikes mest betydande män på den
