Sida 25
; då i ä Ed ä - | ä
FYR RR SEN
1885 ÅRS UNDERSÖKNING RÖRANDE DEN POLITISKA RÖSTRÄTTEN. 19
borgarnas politiska själfständighet. Talet om pänningen såsom mått på den politiska själfständigheten torde helt och hållet kunna lämnas ur räkniogen; med den slutna valsedeln i hand lär 500-kronorsmannen eller den som har ännu lägre årlig inkomst kunra uppträda lika själfständigt som tt. ex. den högt aflönade ämbetsmannen. I fråga om det politiska pänningstrecket som ersättning för ett politiskt bildningsstreck gäller återigen hvad som förut blifvit sagt i detta kapitel.
Konstitutionsutskottet själft har, till och med på senare tider, måst erkänna pänningstreckets godtycklighet. 1889 ärs konstitutionsutskott, hvars sammansättning var i det närmaste densamma som 1888 års, säger bland annat: "Utskottet vill icke bestrida, att hvarje på förmögenhets- förhållanden fotad begränsning för utöfvande af medborger- liga rättigheter kan vara i viss mån godtycklig, då den icke framgår ur någon allmängiltig princip, hvarför utskottet icke häller kan påstå, att just de nu gällande censusbestäm- melserna äro de enda riktiga och med representationens ändamål mest öfverensstämmande”. Man kan efter ett dylikt uttalande af utskottet endast förvånas öfver att det så halsstarrigt fasthåller vid det nuvarande pänningstrecket, som det gjort särskilt under hela den sista riksdagsperioden (riksdagarna 1888, 1889, 1890).
Förklaringen till såväl konstitutionsutskottets som hela riksdagens hållning i den politiska rösträttsfrågan på senare tiden ligger emellertid ganska nära tillhands. Man be- höfver icke ens läsa mellan raderna i konstitutionsutskottets betänkanden för ”att finna den. Hittills hafva vi endast hört förevändningarna och de vackra talesätten; i det föl- jande kapitlet skola vi lära känna de våärkliga afslagsskälen.
72. 1885 års undersökning rörande den politiska rösträtten.
I början af 1880-talet visade sig andra kammaren särdeles benägen för en utsträckning af den politiska röst- rätten. Vid tre riksdagar å rad, åren 1880, 1881 och 1882, beslöt andra kammaren en sänkning af de i 8 14 R. O. angifna förmögenhetsvilkoren för politisk rösträtt till
